Tal av Anna Moberg, Ledamot i styrelsen för FFLM

Kära medborgare och ledamöter i kommunfullmäktige,

Idag står jag här, som representant för Föreningen För Linköpings Musikklasser, för att tala om en fråga som vi anser vara av största vikt för vår stad och oss invånare, nämligen bevarandet av Linköpings Musikklasser. Steg för steg har vi sett hur klasserna på högstadiet demonterats under några års tid och arbetet för att nå högkvalitativ körundervisning har försvårats.

De senaste veckorna har varit turbulenta då det framkommit att de sammanhållna musikklasserna på högstadiet nu är hotade av total nedläggning. Lokala medier har översvämmats med insändare, debattartiklar och reportage. Reaktionerna har blivit starkare och starkare allt längre in i processen, då det framkommit att skolledningen har agerat odemokratiskt och bedrägligt! Men, stödet för musikklasserna är enormt!

En rik musikklasstradition hotas
Som ni alla vet, har Linköping länge varit känt för sina musikklasser. Vi har en rik musikklasstradition som sträcker sig nästan 40 år tillbaka i tiden, och det är en tradition som vi måste värna om och bevara för framtida generationer. Ett beslut om sammanhållna musikklassers vara eller inte vara borde inte få ligga på enskild rektor. Vi i föreningen för Linköpings Musikklasser anser att det är hög tid att kommunen tar tillbaka makten och ansvaret över musikklasserna.

Musikklasserna  är bra för integrationen
Musikklasserna är inte bara en viktig del av vårt kulturliv, de är också ett fantastiskt verktyg för social integration. Genom att erbjuda gratis utbildning i musik till musikaliska elever oavsett kulturell eller socioekonomisk bakgrund, ger vi dem en möjlighet att jobba mot gemensamma mål och på det viset lära känna varandra och skapa en stark gemenskap som sträcker sig långt bortom deras egna kulturella gränser. Därför tycker vi att det är viktigt att barn från alla områden får möjlighet att söka till musikklass, och att skolan ser marknadsföring av musikklasserna som en självklar del av verksamheten. 

Förutom att Musikklasserna är viktiga för integrationen, är de också en anledning för många att välja att bo i Linköping. Föräldrar som vill ge sina barn en högkvalitativ musikundervisning söker sig till städer som kan erbjuda detta. Genom att bevara Musikklasserna visar vi att Linköping är en stad att räkna med och en stad som bryr sig om kulturen och inte minst utbildningen av våra barn. 

Elever vittnar
Otaliga är berättelserna som kommit fram under de här veckorna, där tidigare elever vittnar om att musikklasserna blev en fristad där de äntligen kunde vara sig själva, äntligen fick en plats, äntligen fick möjlighet att blomma ut.

Dessa elevers berättelser visar också att Musikklasserna i Linköping är en viktig länk i ekosystemet för musikutbildning och kultur. Om högstadiedelen av musikklasserna försvinner hotas även elevunderlaget för musikklasserna på mellanstadiet, musik-estetiska linjen på gymnasiet och så även underlaget för högre utbildning inom musik. 

Musik är nyttigt för  hjärnan
Men jag vill också påminna er om att utbildning i musik är något som vi alla kan ha glädje av. Musiken har en vetenskapligt bevisad förmåga att förbättra vår mentala hälsa och välbefinnande, den främjar vårt lärande och den kan hjälpa till att främja en positiv samhällsanda. Detta är något som vi alla kan ha glädje av, oavsett ålder eller bakgrund.

Vi uppmanar nu skolledningen
Så vi uppmanar nu skolledningen att ta tillbaka detta ogenomtänkta beslut och kommunfullmäktige att ta tillbaka ansvaret över musikklasserna och istället ge dem det stöd de behöver för att fortsätta att utvecklas och vara en självklar del av vårt kulturliv och utbildningssystem. Låt oss visa vårt stöd för musiken och för våra barns framtid genom att bevara de sammanhållna musikklasserna i Linköping. 

Tal av Erik Elofsson, elev i årskurs 6 i Linköpings Musikklasser

Anm.: Linköpings Musikklasser börjar i åk 4. Man söker till årskurs 4 och om man klarar antagningsprovet så har man kunnat fortsätta i Linköpings Musikklasser resten av grundskolan upp till åk 9. Nu vill skolledningen lägga ner Musiklasserna från åk 7/Högstadiet.

Musikklasser  - det bästa som hänt mig
Hej, jag heter Erik och går i sexan på Folkungaskolan. Att börja i musikklasser på Folkunga är bland det bästa som har hänt mig. Att hålla på med musik var konstigt på min förra skola och jag hade inte så bra kompisar.

När jag började på Folkunga (Linköpings Musikklasser) öppnades en helt ny värld. Jag har fått kompisar för livet och som jag delar samma intresse med. Vi har en fantastisk sammanhållning i klassen och får uppleva fantastiska saker tillsammans.

Det jag tycker är extra kul med att gå i musikklasser är upplevelserna vi får vara med om. Vi har haft Lucia-konsert i Domkyrkan, försommarsång och vi har varit ute och lussat på arbetsplatser.

Bakom allt detta ligger ett hårt arbete som vi gör tillsammans. Anledningen till att det har lyckats är för att vi har bra lärare som värnar om att vi ska utvecklas både som grupp och som individer.

Att splittra musikklasserna tycker jag är helt fel. Det förstör allt vi har byggt upp under mellanstadiet och vi kommer inte att kunna utvecklas på samma sätt som vi har gjort.

Snälla, förstör inte allt vi har byggt upp tillsammans!

Tal av Valerie Wiltgren, antagen till Konst & Design åk7 på Folkungaskolan

Anm.: Alla tre profilklasser läggs ner på Folkungaskolan inte bara Linköpings Musikklasser. Eleverna i de två andra profilklasserna Dans och  Konst & Design är förstås drabbade de också vilket Valerie som antagits till Konst & Design vittnar om.  Alla tre profilklasserna har intagningsprov.  

Mitt namn är Valerie
Mitt namn är Valerie. När jag var åtta år fick jag höra talas om Konst & Design-klassen på Folkungaskolan. Jag visste direkt att det var något jag ville gå i. Som tusentals andra barn i Linköpings skulle jag välja skola i januari. Då var Konst & Design-klass ett klart förstahandsval. Jag visste hur svårt det var att klara de svåra testen, men hoppades ändå. När jag fick veta att jag kommit in blev jag överlycklig.  

En chock!
Men antagningsbeskedet följdes av ett annat besked. På första sidan i Corren läser jag några veckor senare att profilklasserna ska läggas ner. Det var en tanke som aldrig hade slagit mig. Inte undra på att jag blev både chockad, arg och ledsen. Sen den dagen har det varit en massa frågor som cirkulerar i mitt huvud och som jag ställer mig själv dagligen utan att få grepp om dem:

Varför fick jag ingen information om detta innan jag sökte?

Varför ska inte jag få gå i den klassen som jag har sökt till, kämpat för att komma in i och blivit lovad?

Varför läggs ansvaret att lösa samhällets problem på oss barn?

Vi barn måste kunna lita på vuxna omkring oss! ALLA vuxna! Föräldrar, lärare och inte minst våra blivande rektorer.

Vi måste kunna lita på att vi får ALL information vi behöver!

VI måste kunna lita på antagningsbesked.  

Vi måste kunna lita på att när vi testas för att komma in i en klass, så är det en klass vi kommer in på.

Vi måste kunna lita på att vuxna vill vårt bästa!

För om vi inte kan lita på vuxna, vem ska vi då lita på?

Jag ber bara om en sak: Ge tillbaka vår tillit!

Tal av Astrid Hilding, tidigare elev Linköpings Musikklasser 2010-2016

På skolavslutningen i nian grät jag
På skolavslutningen i nian grät jag. Min klass hade efter skolavslutningen bestämt att vi skulle äta pizza tillsammans på kullen och vi grät tillsammans och tröstade varandra. Jag var så ledsen över att lämna den trygga gemenskapen jag fått vara en del av i 6 år. Jag har aldrig känt att jag passar in någonstans på samma sätt som jag gjorde i musikklass. Den respekten och acceptansen som fanns där har varit en förutsättning för att jag kunde våga vara mig själv och det har format den jag är idag. Och det gör mig så otroligt ledsen över alla elever som kanske aldrig kommer få uppleva friheten och tryggheten som bara finns när man samlas kring i ett stort gemensamt intresse som för mig är sång och musik.

Något av det bästa från min tid
Något av det bästa från min tid på Folkunga var Folkungaandan, något som var mycket större än bara min egen klass. Folkungaandan genomsyrade hela skolmiljön. Den inkluderade och gav plats till alla, den var gemenskap och stolthet. Genom starka elevråd som anordnade Gårdsfesten precis innan sommaren fick vi lära oss att vi var kapabla att ordna saker själva. Genom elevengagemang anordnades utklädningsdagar, tävlingar och grillkvällar för både elever och föräldrar. Min skola var full av regelbundna mötesplatser mellan elever, lärare och föräldrar där samverkan kunde ske. Elever från alla högstadieklasser möttes och sjöng tillsammans i de gemensamma körerna Cantores och Folke. En större skola borde väl innebära en större satsning på gemensamma aktiviteter och projekt? Att utveckla det som redan är etablerat och fungerar är en betydligt säkrare metod för att skapa gemenskap, än att blankt lägga ned dessa utan något alls i ersättning. Det har nog aldrig funnits ett så stort behov av Folkungaandan som nu men den har aldrig haft så dåliga förutsättningar. Nedläggningen av profilklasserna kommer vara Folkungaandans sista suck...  

Folkungaandan
Folkungaandan har levt kvar i mig och Jag blev så stolt när jag fick höra att min gamla musiklärare och Sveriges första tonårsyogalärare höll en timme stresshantering och yoga i veckan som var öppen för alla. Äntligen psykisk hälsa på schemat. Folkunga var en förebild för hela Sverige!

En skolledning som inte praktiserar vad skolan ska lära ut
Istället har nu Folkunga blivit känt för att lägga ner sina musikklasser. En radikal förändring som skett utan kommunikation eller välgrundade argument. Jag hör ett resonemang som aldrig hade blivit godkänt på ett prov i samma skola. En skolledning måste kunna komma med sakliga, välgrundade argument, något som förövrigt är centralt i dagens läroplan. För att inte tala om källkritiken som vi la så mycket tid på under högstadiet, vilket lärde mig att det inte räcker att hänvisa till att ”ALL FORSKNING” och att man alltid måste titta bakom orden på tendens och partiskhet.

På Folkunga fick jag lära mig om jämlikhet, ärlighet, värdegrund och att alla är värdefulla människor som har något unikt att bidra med. Jag fick lära mig att vi tillsammans kunde skapa i underverk och jag fick lära mig om demokrati och rättvisa. Det gav mig en god grund inför mitt arbetsliv där jag inte har tolererat olik behandling och kunnat verka för god sammanhållning och gott ledarskap. Vad kommer dagens högstadieelever få med sig?

En skolledning ska arbeta för alla elevers bästa
Jag väntar på en skolledning som vill arbeta för alla elevers bästa, som lyssnar på experter och som är förebilder. Det fanns så mycket möjligheter! Vore det inte fantastiskt med Konstutställningar i Foajén innan försommarsång? Musikproducent skulle såklart bidra till låtarna för konserten och hela skolan skulle finnas representerad i Cantores och Folke.  Med dem som förebild skulle det vara fantastiskt med en konst och Slöjd grupp eller en matlagningsgrupp, kreativt skrivande eller ett skolbandylag. Jag ser oändliga möjligheter i coola projekt där kultur och integration skulle kunna stå i centrum. Allting vore möjligt om bara skolledningen såg möjligheterna med profilerna och engagemanget som redan finns istället för att stänga ner och se problem.

Behåll musikklasserna för att alla som är som jag ska få en fristad där de får vara sig själva tillsammans. Ingen förtjänar att bli behandlad såhär.